Igår spöregnade det på kvällen när jag skulle sova och jag vaknade upp två gånger under natten av världens högsta åsk knallar. Det var lite läskigt faktiskt, lät som ett plan som störtade undefär, och i det här landet vet man ju aldrig om det gör det eller inte. Tänkte på 9/11, pratade med mina värdföräldrar om det för dom jobbar inne i New York. Och dom va där när det hände, men som tur var så klarade dom sig undan. Hayley hade stått på sitt kontor och sett allting från fönstret. Och Jeffs bror hade varit inne i huset och burit ut en kvinna som fått astmaanfall. Han var alltså inne i ett av tornen när flygen kraschade in i det men han klarade sig också. Det var så himla känslosamt samtal kände jag. Även fast jag inte ens var i närheten så kan jag inte ens förstå hur det måste ha känts. Där står dom med en bebis på 3 månader och kan inte ringa varandra för telefon näten är helt utslagna för att alla ringer varandra. Det är så sjukt att tänka på att det var precis här i New York som det hände och nu finns bara ground zero kvar.
Frågade om Hayley hade sett några av filmerna dom har gjort om det här men hon sa att det var för mycket känslor som kom tillbaka om hon skulle titta på dom. Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på hur många som förlorade någon dom älskade.

Nu börjar min dag, och om 9 dagar åker jag till Los Angeles! Ska bli så spännande.