Gårdagen vill jag helst bara glömma.
Morgonen började helt okej, tills Eli vägrade att klä på sig och vägrade lyssna på det jag sa, hon bara skrek och grät. Jag fick iallafall tillslut iväg henne till skolan. När jag sen hämtar henne är hon jätte glad och kramar mig, då kände jag att okej, hon va väl bara trött imorse.
Sen kommer killarna hem från skolan, den ena ska alltid ha godis till mellis, men jag säger stenhårt nej. Deras mamma ger dom ofta de om dom ber om det, men från min sida är det nej på vardagar. Och då får jag som vanligt kommentaren, "you're not the boss around here" jo, faktiskt så är jag det när inte föräldrarna är hemma. Den andra killen ska göra sina läxor, han gör dom på 5 min och jag undrar hur han kunde gjort det så fort. Så jag ber honom visa det han gjort, men då börjar han skrika att han inte har gjort det för han inte behöver osv. Och som vanligt, "I'm gonna call my mum", och från henne får han alltid ett annat svar än de jag gett honom. Vilket får mig att känna mig som the bad guy, varje gång. Tårarna kom men jag lyckades samla mig iallfall.
Jag och D åker till karaten och när vi ska hem hittar jag inte mina bilnycklar. Jag hade lyckats låsa in dom i bilen! För på min bil så låser man i dörren eftersom den här grejen man trycker på är trasig. Så jag ringer min värdmamma och berättar vad som har hänt. Hon låter jätte irriterad och vet inte vad vi ska göra. Jag säger att vi kan ta en taxi som jag betalar för så kan vi åka tillbaka senare med extranyckeln. Iallfall så slutar det med att vi ringer till grannen och frågar om hon kan komma och ta med sig extranyckeln. Så hon kom med den. Vi kör hem och är ungefär en timma sena i planeringen. Så barnen är jätte hungriga och jag bestämmer mig för att bara värma på raviolin som vi har färdig i kylen. Men då är det ju såklart en som inte tycker om det. Så han ringer mamma....som vanligt. Och hon vill prata med mig, så säger hon: Jag vill verkligen inte att dom ska äta ravioli till middag för dom äter det så ofta ( dom har ätit de en gång på 4 veckor vad jag vet) Jag säger att vi va så sena pga. det som hände och dom va hungriga och det skulle ta minst 20 min att göra chickennuggets med pasta. (vilket dom ätit varje dag till middag utom kanske 4 ggr) Så jag bara känner hur tårarna kommer igen och jag försöker att strunta i det men jag kan inte stå och servera barnen deras mat medans tårarna bara forsar ner. Så jag frågar Issa (deras förra aupair som är här tills på torsdag) om hon kan ta över en stund.
Jag stänger in mig på rummet och kan inte sluta gråta. Alla känslor kom på samma gång, jag är i ett nytt land, en ny familj och jag försöker göra allt så bra jag kan men bara hela den här dagen gick fel.
En piss dag helt enkelt.

När min värdmamma sen kom hem så pratade vi om det och jag sa hur barnen betett sig och att dom alltid ringer henne för att få ett annat svar. Så vi ska alla sätta oss ner och prata om det någon dag. Barnen bad om ursäkt och jag kände mig iallfall lite gladare.
Vi beställde hem sushi och sen kom Klara och hämtade mig, jag behöve bara komma ut ur huset en stund. Vi åkte till applebees och beställde brownie med vaniljglass, man fick två stora tårtbitar och två glasskulor, vi va rätt mätta efter det.

Idag har skolorna varit inställda pga det har snöat. Förstår ni, det har snöat ungefär 10 cm och skolorna är inställda? Föräldrarna har varit hemma hela dagen och jobbat hemifrån för ingen sätter sig i en bil om det är snö. Min värdpappa sa att det är 4e gången sedan dom flyttade in i huset som det snöar. Och dom har bott här i mer än 10 år. Inte konstigt att dom är så rädda.

Så eftersom dom har varit hemma hela dagen så har jag även jobbat hela dagen, men jag har fått hjälp av föräldrarna. Barnen har haft kompisar här så dom har iallafall sysselsatt sig själva. Jag och Daniel bakade kakor som vi sedan ska deckorera.

Nu ser jag fram emot en stund för mig själv.