Den här dagen har varit otroligt långt, antagligen för att vi inte har behövt åka iväg till någon aktivitet. När jag hade hämtat Eli från skolan åkte vi och handlade lite saker som tagit slut och när vi sedan skulle betala så sa tanten i kassan, "do you want your mum to give you the card so you can give it to me?" haha, hon trodde jag va Elis mamma, eli bara kollade på henne som att hon var dum i huvudet.
Just nu leker barnen i lekrummet och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på, vika tvätten kanske..
Har hittat två filmer här i huset som jag ska kika på ikväll, eftersom jag inte mår toppen så ska de bli skönt att bara kolla film och så har jag sovmorgon imorgon, jag börjar inte först 12.45.

Ibland kan jag bara bli galen på ett av barnen, vill inte nämna något namn för att utsätta någon. Men , det barnet skriker så fort "den" inte får som "den" vill, "den" blir så frustrerad så "den" inte vet vart "den" ska ta vägen. Jag bara tappar hakan så fort det händer, de bara kommer så oväntat jämt. Ibland vill jag bara lägga mig ner på golvet och skrika. Jag vill bara springa hem till Sverige och tryggheten. Bort från okända människors regler och hus.
Jag känner mig som 14 igen, måste fråga om lov för att göra det, och måste höra av mig om när jag kommer hem. Måste vara hemma senast elva på kvällarna om jag jobbar dagen efter.
jag tycker inte om att vara 14. Fast samtidigt så får jag ångest när jag tänker på att jag fyller 20 snart...jag ska alltså kliva in i vuxenvärlden, med ännu mer ansvar, barn, hus, seriöst jobb, you name it.
Det skrämmer mig lite även om jag älskar att vara "vuxen" med eget ansvar.

Jag känner bara att livet är kort, man måste göra det man drömt om innan man blir seriös. Och jag har äntligen gett mig in i min dröm, jag har velat det här sedan jag var 14 år. Och nu sitter jag här, på andra sidan atlanten, I usa,New jersey, ridgewood. Och jag gillare, amerikanare förvånar mig varje dag.
Här har vi inte lördagsgodis eller fredagsmys, här äter vi vad vi vill varje dag. Ett mellanmål består inte av en smörgås eller fil, utan det bjuds på godis, popcorn, kex och chips. Barnen får ha med sig godis till skolan. Jag är så otroligt glad att jag växt upp i Sverige, där vi uppskattar saker på ett helt annat sätt, där vi lärt oss säga tack för maten. Jag har alltid tänkt jag vill bo i usa, allt är så mycket bättre där, men nej. Det är inte bättre på något vis. Vi har i princip allting i Sverige som finns i usa, förutom att dom är så mycket bekvämare med allting här.
Vad jag ville säga med det är iallafall att jag aldrig skulle vilja bosätta mig här, hur mycket jag än trivs nu så ser jag fram emot att komma hem till mitt kära Sverige, trots att det är 11 månader kvar. Jag ska njuta av tiden här och ha många fantastiska och lärorika minnen med mig.