Ja, ibland kan livet ändras på några minuter. Här sitter jag nu, nybliven singel och jag inser att om man inte känner en endaste sorgsen känsla så var man nog inte kär på riktigt. Livet är för kort för att gråta över karlar. Så igårkväll tog jag min lilla svarta, på med klackarna och med en vinflaska plingade jag på hos min granne Max. Drog med han och hans 6 killkompisar till krogen. Snubblade in i mitt rum halv 5 imorse.
Ingen fara på taket, jag mår bra och det kändes som att det kanske var bäst att det hände nu innan jag åker hem. Jag tror att saker händer av en orsak. Det var menat att det skulle ta slut så jag kan träffa min framtida man :)
Man märker verkligen vilken underbar värdfamilj jag har i sånna här lägen. Hayley har ställt upp som att hon var min egen mamma, vilket är skönt när min egen mamma inte finns här vid min sida. Hon har ringt massa samtal för att försöka fixa allt med resan till Puerto Rico , som inte går att avboka.

Nu ska jag dricka julmust och göra mig iordning för en utekväll med tjejerna i Hoboken!